– Dagens aktörer som exempelvis bokningssajter, bör inte kunna användas av offentligt anställda då deras underliggande utbud av hotell eller konferensanläggningar inte är upphandlade i sig själva. Avgörande är självklart att den totala summan av köpen om de överstiger gränsen för direktupphandling eller inte.
– Alternativt att bokningssajten själva ikläder sig leveransansvar och försäkringar. Något som är osannolikt att de skulle göra. I den mån bokningssajten, eller om det är en resebyrå eller bokningsagent, som är upphandlad av den offentliga köparen för att bistå med kunskap om marknadens utbud och villkor är det viktigt att mellanhanden är neutral. Det vill säga, det får inte finns något särintresse hos mellanhanden som medför att urvalet begränsas.
– Exempel på detta skulle kunna vara STF eller Svenska möten som båda har medlemmar anslutna till sig. Det viktigaste är dock att den upphandlande myndigheten inte ges möjlighet att godtyckligt välja tjänster eller produkter på en marknad där offentlig upphandling skall ske. Dessutom finns det avgörande aspekter kring mellanhänder som berör behovet av transparens och likabehandling. Det vill säga, är det så att hotell- eller konferensanläggnings tvingas betala någon form av provision eller så kallade ”kickback” skall denna vara känd och utgöra en del av den totala prisbilden i samband med utvärderingen.
– Därmed innebär detta också att alla leverantörer skall behandlas lika oavsett om man är ansluten till mellanhanden på något sätt eller inte. Enda undantagen för detta är när mellanhanden, som jag skrev ovan, även tar det fulla ansvaret för leveransen.
Fredrik Tamm når du på Doublecheck
