Som journalist var det kittlande när stora företag för ett tiotal år sedan började göra skiftet från öppna kontorslandskap till “aktivitetsbaserade” kontor, där de anställda plötsligt fick sitta var de ville. Ytorna kunde delas in i kreativa respektive tysta avdelningar, med specifika platser tillägnande lek eller kontemplation.
Det var i regel kostsamma förändringar – som initialt mötte en hel del motstånd. Många ville fortfarande ha sin egen kontorsplats med favoritmuggen, en ergonomisk musmatta och bilder på barnen. Alla trender når dock snart mättnad efter det initiala pirret. Vem satt egentligen på de dyra design-yoga-bollarna och filade på sina presentationer? Pratade de anställda verkligen mer mer varandra över silogränserna tack vare den nya, lätt förvirrande kontorsdesignen? Det man investerade i inredningsarkitekter kunde många hämta hem genom mindre ytor och lägre hyra. Kanske var dessa bolag trots allt mer rustade för pandemins hårda grepp?
Skiftet har bara börjat
Coworking har genomgått samma utveckling, där många aktörer översvämmade marknaden. Bubblan började pysa redan innan corona ritade om kartan. Och att besöka ett coworking-kontor under pandemin var inte direkt någon upplyftande stund.
Jag tror att det stora skiftet sker nu. Statistiken är inte helt tillförlitlig på området, men i dagsläget sägs det globalt finnas ungefär 19 000 coworking-enheter för 3,1 miljoner medlemmar. Ifall prediktionerna håller i sig skulle det innebära 42 000 respektive 5 miljoner år 2024.
Jag misstänker dock att siffrorna inte ens räknar med alla restauranger, caféer, butikskedjor, mackar och bibliotek som numera (eller inom en snar framtid) erbjuder tjänsten (i princip wifi, kaffe och fria sittplatser). Den utvecklingen är perfekt för oss digitala nomader som kan jobba var som helst och när som helst. Men för alla som bygger upp ett bolag blir det förr eller senare ohållbart att hålla Zoom-presentationer i hotellobbyn.
Det upp allt fler nischade coworking-aktörer som screenar sina medlemmar noga för att få rätt mix av bolag som kan dra nytta av varandra. Där finns ett viktigt värde, men risken är att det blir ännu ett slutet kluster.
Det de större och mer etablerade coworking-bolagen har är styrkan i flexibilitet och långsiktighet. Förmågan att följa en med en startup under hela sin tillväxtfas, från flexplatser till kontorsutrymmen för hundratals personer, samt tillgång till ett nätverk av enheter i olika städer, ibland till och med olika länder.
Nu när hybridarbete och “work from anywhere” blivit allt vanligare kämpar många bolag med att göra det så attraktivt som möjligt för de anställda att över huvud taget vilja komma tillbaka till kontoret. Och om det är en så tuff kamp kanske det är något som helt enkelt inte står rätt till med kulturen eller platsen? Där kan coworking bli ett bra komplement, mellansteg – eller fullvärdigt alternativ för den delen.
Raketbränsle för nätverket
Man får heller inte glömma bort de nätverkseffekter som coworking-filosofin bygger hela sin grund på – nämligen tanken att du ska kunna möta framtida samarbetspartners, kunder och inspiratörer på din arbetsplats. Däri ligger raketbränslet. Men det sker inte per automatik – vi människor är fortfarande bekväma varelser.
Jag tror att det finns en galen potential i att ta del av communityaktiviteter för att lära känna sina “medarbetare” i rummet bredvid. Våga kallprata vid kaffet, ta ett spontanmöte under lunchen och håll koll på medlemslistorna.
Så vad kan coworking-aktörerna göra för att underlätta? Förutom schemalagda inspirationsinitiativ tror jag det viktigaste av allt ligger i det mellanmänskliga. Lär känna medlemmarna och introducera dem för varandra. Låt dem stresstesta sina pitcher och erbjudanden.
Det är i mötet som samarbeten och affärer uppstår. Kan man erbjuda det som en del av kontorsplatsen blir coworking någonting mer än skrivbord och kaffe. Det kan innebära affärsutveckling på hög nivå. Ett svårslaget mervärde.
Text: Christian von Essen // Heja Framtiden
